Kerstin Billioth och Kerstin Aderup (fd Strömberg)

Vi är två damer i våra bästa år. Vi älskar att leva och allt som gör livet glatt. Du finner oss ofta rödvinsdrickande på Folkoperan och vi åker gärna på dansresa till Cuba. Vi är fördomsfria.

fredag, februari 05, 2010

Arne på bushumör

Arne bakar egna semlor. Då och då kommer han till mig i sovrummet, duttar en klick grädde någonstans på min nakna kropp, slickar den i sig. Det är en vacker scen. Jag stannar i den.

/Kerstin Billioth

måndag, februari 01, 2010

En slapp trasa

Återigen. Arne. AAAAAAAAAARNE. Varför gör han så här mot mig? Jag kurar ihop mig mot hans lurviga bröst, han läser DN, ibland läser han ett stycke högt eller muttrar förnöjsamt. Jag märker att han mår bra av min närvaro, han solar sig i den, han skuttar runt naken, han brygger kaffe noggrant, vill veta vad jag tycker om styrkan. Arne myser. Arne pöser över av självförtroende. Själv är jag en slapp trasa. Han pumpar in kärlek i mig men hela jag tycks läcka, inget blir kvar, han fortsätter pumpa, jag fortsätter läcka. Och så där håller det på, dag efter dag, vecka efter vecka. Och ingenting gör jag åt det. På nätterna drömmer jag att jag reser mig upp, klär på mig, packar pass och bikini, åker till Gambia, skriver en en roman, målar av unga svarta män som jag älskat med. Jag vaknar svettig, liten, ohjälpligt åtråvärd i min fylliga nakenhet och Arne står där med ett belåtet leende och med frukostbrickan mellan sina trygga breda händer. Varje del av hans kropp känner jag. Varje hårvirvel, varje leverfläck. Penisen som drar lite åt vänster. Liksom hans politiska åsikter. Arne. Varför släpper du mig inte fri? Varför vågar jag inte sätta in min kontaktannons?

/Kerstin Billioth

fredag, oktober 30, 2009

Eremiten tittar fram

Jaha, var har Kerstin hållit hus senaste tiden kanske ni undrar? Svaret är att jag levt eremitliv. Jag tog tjänstledigt två veckor, köpte hem delikatesser från Cajsa Warg och skulle bara ägna mig åt konsten. Men jag upptäckte strax att jag var oerhört trött. Jag orkade inte mer än sätta upp duken innan jag var tvungen att ta paus. Jag skrev inga dikter. Jag orkade inte äta upp mina delikatesser. Jag orkade inte meditera eller ta en höstpromenad. Jag försökte onanera, men hade ingen inspiration, började bara tänka på om jag borde rensa ur bråte ur källarförrådet. Jag orkade inte rensa ur bråte. Jag lade mig på sängen, kröp ihop, tänkte att jag låg innesluten i en varm livmoder. Jag var tom, ett blankt papper, ett foster. Efter tio dagar steg jag upp och författade en kontaktannons. Jag hade ingen aning om vad det var jag sökte, men så här blev den, får se om jag vågar sätta in den:

Fyllig och varm konstnärssjäl på toppen av livets kurva vill möta äventyret. Jag är en livsnjutande Anthon Berg-fantast som gärna reser mot okända mål såväl fysiskt som psykiskt. Kanske är ni ett par?

/Kerstin Billioth

onsdag, oktober 07, 2009

Ernst Billgren

En morgon förra veckan kom Ernst Billgren gående på Karlavägen. Rakt emot mig. Jag blev mycket berörd av hans närvaro. Jag tittade på hans ansikte och händer, de såg lugna ut, vilande. Jag ville att han skulle se mig. Jag ville röra vid honom. Men han gick bara förbi mig. Utan ögonkontakt. Orörd.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

tisdag, september 15, 2009

Här är ditt liv

Jag såg på ”Här är ditt liv” i lördags och måste erkänna att Persbrandt fullkomligt knockade mig med sin karisma. Jag har aldrig riktigt förstått hans dragningskraft tidigare, men nu när han satt där, skäggig och lite generad i röda gymnastikskor... Han var pojke och man i samma kropp. Han var vacker. Den där tavlan de visade upp som han målade i sin ungdom var suggestiv och intressant. Det är sexigt med män som kan måla. Stora karlar som skapar något med så lätt hand, som har det där tålamodet och modet som måleri kräver. Jag tänkte när programmet var slut att jag ville ligga med Persbrandt men sedan insåg jag att det inte var det jag ville. Jag ville bara att han skulle titta på mig med den där klarblå blicken, fånga in mig i sin famn, lyfta mig, kanske en piruett, kyssa mig djupt och sedan virvla bort, lämna mig.

/Kerstin Billioth

söndag, september 06, 2009

Marknadsföring hos Lena

Idag var jag hemma hos Lena och fikade. Hon hade piffat upp sin lägenhet, det var välstädat, doftade citron och jasmin, och hon hade sytt Josef Frank-överdrag till soffkuddarna och pratade om en fondvägg i storblommigt mönster. Hon verkar vara i balans för första gången sedan hennes man bedrog och lämnade henne. Det gör mig oerhört glad. Nu borde hon vara redo. Jag har ju min plan – att ge henne Arne så att jag kan fortsätta min frigörelseresa till evigheten amen, och inte, gud förbjude, skaffa någon sorts “pojkvän” på äldre dar.

Jag hade en strategi när jag var där, jag skulle tala väl om Arne, få honom att framstå som en vacker människa, en inte bara trygg och varm hand utan en rolig stimulerande hand att hålla. Jag tonade ner allt prat om mig och Arne, särskilt det sexuella som jag annars brukar dela med mig friskt av till Lena. Jag ville inte sälja in Arne som en god älskare med lagom stor penis, jag ville sälja in Arne som en man som kommer dig till mötes på gatan, ler när han ser dig, skiner upp, samtidigt som solen också börjar skina och det gnistrar i hans ekorrögon och över den uppknäppta skjortan där det håriga bröstet anas, du känner att det är ett leende han sparat hela livet bara för att kunna ge dig. Ja, det var ingen lätt uppgift jag hade framför mig. Att skapa denna känsla i Lenas medvetande. Hon tittade underligt på mig när jag lade ut texten om Arnes förträfflighet och fick en liten rynka mellan ögonen. “Är det verkligen sant att han gav dig tre orgasmer på raken en gång?” sa hon sedan och log pillemariskt och uppmuntrande. Herregud, här anstränger man sig för att sälja in en karls personlighet men allt handlar visst ändå bara om sex, sex, sex.

/Kerstin Billioth

lördag, augusti 29, 2009

Hudiksvallsgatan

Häromdagen frågade jag Ulf om han ville följa med på en gallerirunda. ”Javisst sa han ska jag hämta upp dig med bilen eller?” Jag sa att det väl kunde vara skönt att promenera och då såg han ut som ett stort frågetecken. ”Ja, vadå?” sa jag. Han såg fortfarande osäker ut och sedan sa han att skulle behöva gå på Claes Olsson och köpa lite verktyg. ”Nu?” sa jag. ”Nej, när vi ska åka ut till köpcentret”. Ja, det var ingen ordning på någonting. Jag var tvungen att ta det från början. Jag ville kolla på konst och Ulf tror att vi ska åka på en tur runt i förorten på olika köpcentrum. Han är för söt ändå och han följde snällt med. Min absoluta favorit var Louise Bourgeois som så levande ger lust och kraft åt betraktaren. Ulf sa ingenting under hela rundan. Men när vi tittade på Louise Bourgeois bild som föreställde en naken man där penis syntes klart och tydligt kom han närmare mig och förde en hand mellan mina ben. Jag hade en brokig långkjol på mig så jag tror inte att någon märkte något när han letade sig in i tyget. Sedan skyndade vi hem och älskade. Han sa att han gärna igen vill gå på tavelutställning om det fick en sådan här fin avslutning.

/Kerstin Aderup

Etiketter: ,